...ja, så kändes det efter att jag tagit fram dessa blockljus -från skåpet- igen. Tillsammans med det gamla tråget och lite färgglada frukter, så blev det ordentligt höstlikt -och gav en känsla av att ha tagit in naturen.
Annars så har jag vilda planer på att göra om lite i vardagsrummet nu...sälja lite skåp, skala av...
...och få upp fönsterluckorna (där jag hade tänkt från början) Det är inte alls säkert att jag får till det som jag vill och hoppas på. Jag ska ge det ett försök i alla fall! Men först måste jag bli långledig.
***
I sista stund så kom jag på att jag måste visa er vad SUPERFINT min älskade sis har hemma. Vi är inte alls syskon, utan vi bara kallar varandra så...Ni som hängt med mig och min blogg länge minns säkert bloggen Älskar zink? Det var ju genom bloggandet som vi två lärde känna varandra, och tänk att det kom att resulterade i en sann, djup och äkta vänskap -vilken lycka! Hon är en av mina allra bästa vänner! Dessa två bilder nedan lade hon idag ut på facebook. Jag ljusnade upp dem lite och bjuder nu -även er- på dem *ler*
Förstår ni nu vilken förebild hon är? Och förstår ni hur roligt det är att ha en nära vän med samma brinnande intresse? Vi säljer och byter med varandra, och folk brukar säga att våra hem mer eller mindre är identiska...*haha*
Ser ni plåtväggen hon har satt upp bakom den stora vita klockan? SÅ oerhört snyggt! Bilden ovan är lite grumlig, så den kunde jag inte förstora upp mer tyvärr.
Mmm, jag njuter av att se dessa bilder...och inser att det var ett tag sedan jag var hem till henne (och hennes familjs) vackra hem! DET måste åtgärdas snart! Vi bor ju numera hela två mil ifrån varandra, tyvärr. Men daglig kontakt har vi i alla fall, och mer pålitlig människa -än henne- är svårt att hitta.
Jaa ni, vad vore livet utan vänner? Jag är så tacksam över alla mina!
Apropå det så vill jag sända över världens STÖRSTA bamsekram till en annan mycket älskad vän, som har det tufft just nu. Hennes kära mormor är väldigt dålig, med oviss utgång...Vi vet att vi alla mister våra mor- och farföräldrar en vacker dag, men det är inte mindre smärtsamt och tungt för det. All kärlek till dig! Du vet var jag finns också, dygnet runt...
Usch, ja.
Hoppas ni alla andra har det bra -trots regnrusket?!
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar